Så var det dags för återbesök hos kirurgen. Corona är på snabb uppgång så man fick inte komma mer än 5min före angiven tid. Det var inga problem, de bygger om hejvilt på Falu lasarett, så det blev att springa runt igen (eller snarare halta runt, för min artros i höger knä har förvärrats ordentligt)
Exakt på minuten är jag i alla fall framme, men får ändå vänta nån kvart. Det är verkligen munskydd överallt på folk här. När jag till sist kommer in till min kirurg så är det förstås munskydd även där, men jag känner igen henne i alla fall 🙂
Hon kikar på operationsärren och jag får göra övningar åt alla håll och kanter. De flesta rörelser fungerar ju faktiskt nu och ganska smärtfritt. Att lyfta armen rakt ut från kroppen och upp till taket går däremot inte, kraften tar slut ganska precis rakt ut, men med ytterst lite hjälp av kirurgen så kan jag få den i topp och utan smärta.
De enda rörelser som ger smärta är att drycka ihop händerna lågt ned samt att försöka nå bakom ryggen, så där finns lite mer att träna. Genomgående så är det just kraften som saknas.
Enligt kirurgen så följer jag mallen bra, så här långt brukar de flesta ha kommit efter tre månader. Jag ska fortsätta med övningar och hålla hårt i sjukgymnasten, sen får vi se lite längre fram. Jag får veta att det är viktigt att jag inte utsätter axeln för ryck och försiktighet med höga lyft, men annars är det smärtgränsen som gäller.
Jag blir sjukskriven i ytterligare två månader. Eller ”nästan”, för nånstans däromkring når jag 180-dagar från första dagen jag sjukskrev mig efter olyckan och där kommer det sannolikt att bli krångel med försäkringskassan om jag passerar med sjukskrivningen.
Nåja, det känns som det kan vara rimligt att axeln är så pass återställd att jag kan gå tillbaka i jobb då, förutsatt de vid behov kan anpassa jobbet något. Men jag ska återkomma till kirurgen om det skulle vara problem.