Då har äntligen 4 veckor passerat och jag ska få slippa mitt axellås och slynga. Rådet från axelsjukgymnasten var att fortsätta med daglig slynga om jag ska ut bland folk några veckor till – mest för att folk håller avstånd bättre då och jag undviker risker med knuffar och att någon avsiktligt tar tag i axeln när de hälsar. Liten risk i denna Corona pandemi 🙂
Lite sammanfattning så lång då:
- Jag har ingen värk när armen hänger i slynga.
- När armen nu får hänga fritt får jag lite molande värk efter en stund, så det är väl mer träning där också.
- Jag får lätt värk efter träningspassen, trots att det fortfarande bara är rörlighetsträning.
- Rörligheten i träningarna har ökat väldigt långsamt. Att lyfta armen (med hjälp av vänster arm) har gått från 90 till kanske 100 grader. Leden känns fortfarande som en taggig kula…
- Det känns fortfarande väldigt långt bort att ens kunna borsta tänderna med höger hand…
Hos sjukgymnasten idag hade jag väntat mig att jag skulle få träna ”på riktigt”, men så var det inte. Under ytterligare fyra veckor ska jag fortsätta med rörlighetsträningar med ett rejält utökat program. En av övningarna hade passande namnet ”klättra på vägg” 🙂 Lite så är känslan när man inte får uträtta något vettigt…
Annars gäller sunt förnuft. Jag FÅR använda armen försiktigt och lyfta lättare saker, men det får inte göra ont. Fortsatt gräns för utåtrotering om 20 grader.