Axellås

Rörlighetsträningen går rätt bra, med många påminnelser från min omtänksamma fru 🙂 I vissa rörelser känns fortfarande axeln som en taggig kula som man ska tvinga runt musklerna, men det går väl aningen lättare med tid.

Värst är fortfarande axellåset jag bär om nätterna. Sömnen blir definitivt lidande. Lite värk har jag om nätterna men inte på långt när så illa som före operationen.

På fredag har det gått fyra veckor och jag ska besöka sjukgymnasten för ytterligare träningsprogram. Då är det tänkt att jag ska få börja träna på riktigt, vad det nu betyder?

Bäst av allt är att jag troligen får slippa axellåset på natten och slyngan dagtid. Spännande….

Axellåset, det förhatliga…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *