Att många har problem med axlarna i mitt yrke som lastbilschaufför – det har jag redan konstaterat sedan flera år. Detta ständiga dragandet med burar efter sig, ryckandet för att komma över trösklar, slitet med burar på snömoddiga grusgångar… det sliter.
Men nytt var det att höra folk i andra yrkesgrupper. Nu när jag har en medhjälpare med mig på jobbet blir det mer tid att prata med mina kunder. Jag blir förvånad över hur många som har axelproblem. Folk som inte fått hjälp, folk som väntar i evighet på operation, folk som bara får kortison och tabletter. Undras hur många som har senskador?
En kock vars arm inte går att lyfta från sidan överhuvudtaget ens….
En viss oro föds, att inte bli tagen på allvar. Jag vill ha min armfunktion tillbaka. Basta.
.