Redan någon dag efter besöket hos sjukgymnasten så ringer han tillbaka och vill att jag ska åka till Falu lasarett och bli röntgad med vanlig röntgen. Ortopeden i Falun ansåg att detta behövde göras först, innan fler åtgärder vidtas eftersom det kan finnas skelettskador i axeln på grund av fallet.
Så onödigt, kände jag. Jag kan berätta på en gång att detta inte är några skelettskador. Något är definitivt fel, men skelettet… näe. Men det måste väl ha sin gång.
Redan dagen efter får jag komma för vanlig röntgen. Jag ombeds sitta kvar och vänta, så ska jag få svar på resultatet. Efter en stund kommer en sköterska ut och svarar glatt ”-Det ser bra ut, du har ingen artros i axeln”.
Jaha, så det var därför jag skulle röntgas… artros. Det verkar vara standardåkomman som diagnostiseras på män i min ålder. Jag känner inte riktigt att jag blir tagen på allvar.